sorgfagel

*niger och hälsar dig välkommen*

Alla är vi unika och aldrig bliver vi fullkomliga. Således gäller detta både dig och mig…

Meningen med mitt liv är att bli fullkomlig så långt det är möjligt. Är lite utav den filosofin att man bör testa allt innan man kan svara på om man gillar det eller inte. Eller vad säger du? Håller du med eller håller du inte med? Låt mig veta… Diskuterar gärna saken då det är mig mycket varmt om hjärtat…

Vem är då jag? Den frågan vet jag knappt svaret på själv. Jaget är något som ständigt utvecklas och enligt mig kan man aldrig bli fullärd, bara mer eller mindre kunnig.

Ålder och utseende är triviala ting som aldrig bör kategoriseras då ingen har samma preferenser. Vad som är vackert för dig kan vara horribelt för nästa person. Vad som gäller för mig är en människas insida. Själ och hjärta. Allt annat är bara bonus… Så vem du är och hur du är är det som fäller avgörandet hur vida jag tycker om dig eller inte. Det krävs ett intellekt och stor portion känslor för att bilda en någorlunda komplett person. Tänk Edward Scissorhands… Han har all tänkbar utbildning och kunskap en levande själ kan insupa under en livstid. Och hur ser han ut? Spelar det över huvudtaget någon roll? Inte enligt mig. Det är ett inre jag faller för, inte det yttre.

Jag har slutat stoppa mig själv i fack och har istället börjat leva som en fri och obunden själ. Men vem vet, en dag kanske någon kommer och till slut lyckas fånga mig?!

Fångar du min totala uppmärksamhet kan du skatta dig lycklig då det är få förunnat och det stadiet har endast inträffat en handfull gånger under mitt kvarts sekel långa liv.

Är den jag är och duger utmärkt så. Än så länge har jag inte hittat ett hållbart skäl nog till att förändras. Livet är en utmaning så mig som en sådan. You only live once… Make your best out of it or die unsatisfied!